0 Påsken ligger etta
Har kommit upp till Sälen igen för att spela lite After Ski på Sälenstugan, eller SSO som det kallas. V. sju är sportlovsvecka för bl.a. Göteborg med omnejd. Det innebär att jag har lite fans som sitter och väntar på mig när giget börjar. Bra gig igår. Bra med folk och bra folk. Folk som hade sett mig i Patrik (tredrag) i Val Thorens för 20 år sedan. Smått fantastiskt. I bilen upp satt jag och lyssnade på Jävlar Anamma, och hörde deras låt Rätt ut på bloggen. Jag kom på att jag har aldrig skrivit en lista på min blogg, vilket kan i vissa ögon ses som en bra grej. Att man inte är så mainstream alltså. Och när Tom Glasberg hade kommenterat min status (att jag var här och spelade) på Facebook så tänkte jag; vafan det klart att jag måste skriva en lista.
1. Påsken
2. Att Jävlar Anamma finns på Spotify – (Varför tog det sån tid, Tom?)
3. Erik Karlsson
4. Att Håkan Hellström skall spela på Ullevi i sommar (7 Juni)
5. Sälenstugan Original
Ha de så gött!
0 En autograf på skinkan
Min andra helg på sälenstugan är till ända. Jag fick in ett extragig idag (söndag). Personalen går alltid ut på söndagar hör i Sälen. Det är bytesdag då och som minst turister på berget. Jag spelar alltså en afterski för personalen på fjället. När jag började spela här för 15 år sedan åkte vi alltid hemifrån tidigare för att vi skulle hinna gå ut och festa med Haaks på HC. Haaks hade då avslutat sin afterskivecka på lördagen och stannade således kvar en dag extra för att få gå på personal-HC med oss. Det var tider det! Den som tog sista taxin hem vann.
I torsdags var det bara barnfamiljer som var på after skin. Inte för att det är något fel med det men det känns som man är en outnyttjad resurs. Positivt var dock att det var bara barnfamiljer. Värsta senariot är man har familjer på ett bord, fyllon på ett annat och nykterister på ett tredje. Vad spelar man då? Likheterna mellan fulla vuxna och barn är ju förvånansvärt många, och går i jämn takt neråt i ålder ju fullare dom blir. Talet, balansen, det glada humöret finns där, för att tillslut spy okontrollerat och decka precis var som helst. Så någonstans kan man med lite tur mötas med att sjunga barnvisor för både barn och vuxna med en specifik promillehalt i blodet. Men då är man helt av banan med nykteristerna…
Vaknade på fredagen med lite oro i kroppen, men fick min oro stillad när jag kom upp till Sälenstugan för att se att det var bara medelålders ungdomar som var på riktigt gott humör. Jag fick spela mycket allsångslåtar vilket är det som är afterski för mig. På Lördagen dök samma goa gäng upp och jag kunde spela ännu fler allsångslåtar. En riktigt bra helg helt enkelt. Trevligt att mina arbetsgivare, Calle och Ylva Strömmer var där också.
Igår kom Barbados hit också. Skönt att få lite sällskap av gamla vänner. Vi åt 3-rätters och spa-badade och snackade skit. Dom spelade på Harrys. (Det är där jag bor). Efter giget står vi i logen och dricker öl. Det är Barbados, jag, Daniel från harrys, några kompisar till Håkan plus några till. Då kommer det in en lite väl toppad norrländska som pratar mer jag har hört någon från Norrland någonsin tidigare göra.
-Jag vill ha era autografer, säger hon.
(…inte min då.)
-Javisst! Svarar killarna plikttroget.
-På röven, säger hon och vänder sig om, böjer sig fram och kastar upp kjolen och visar arslet för hela sällskapet. Grabbarna fick skriva på, hon var glad. Sluta prata gjorde hon inte heller. Varför skulle hon autograferna där av alla ställen. Om hon skulle vilja titta på dom får hon ställas sig framför en spegel men då blir dom ju spegelvända…
Avslutar med ett urklipp som jag såg på Facebook. Ranking över dom bästa afterskiställerna. Jag har spelat på dom två översta.
0 Första på Sälenstugan
Från och med nu kommer jag alltid referera till Sälenstugan Original när jag skriver Sälenstugan. Det finns dessutom bara en Sälenstugan så chansen till förvirring är ingen större risk.
Idag har (mitt andra företag) Shark Entertainment en annons i Dagens Industri. Jag stolt över det, så därför får ni se en bild på den. Joakim Berntsson har hjälpt mig med den. Tack Jocke!
Om man mäter med klassiska afterskimått är Sälenstugan den bästa scenen i hela Sälen och jag vågar nog säga att den är bland dom 10 bästa i Europa. Av dom som jag har sett, vilket är några stycken är den lätt bland dom bästa. Man kan säga att Experium, Högis, Stöten har bra scener men… Det ligger mitt i nedre delen av en backe. Sälenstugan är relativt litet och har en genuin österrikisk känsla med mycket trä, långa bord, en ganska (kanske lite låg) liten scen i ena kortänden av lokalen. Öppet tak med en våning till som man kan sitta på och titta ner på hela spektaklet. Nu har inte så mycket folk lärt sig att det är hör man skall vara, stället har inte funnits så länge, men vilken jävla potential stället har.
Nu låter det som jag får betalt av för att promota stället jag spelar på men så är det inte. Jag får bara vanligt gage, men är du i Sälen så se till att gå hit oavsett vem som spelar.
Hur gick giget då?
Jo, det gick jättebra. Rullade kl. 07:00 från Partille sex timmar senare var jag framme. Soundcheck, dusch och gig. Har fått nya t-shirts, sponsrade av House Of Marley. La mig tidigt, kollade en film och deckade tung.
I eftermiddag gör vi om samma sak en gång till fast bättre.
1 Minner del III
Tre mål mat och fri bar ingick i gaget. Bandet som hade tremånadersperioden innan oss lyckades få i sig en hel sån där stor flaska Famous Grouse som hänger uppochner. Jag tror att det är 4,5 liter i en sådan. Baren tyckte att vi drack för lite. Vi höll oss mestadels till öl, och drack säkert inte mer än fyra centiliter Famous, vilket är helt otroligt med tanke på att det smakar så förbannat illa så jag hellre dricker möbelpolish, än fukta läppen med sådan billig skitwhiskey. Vad som är ännu konstigare är att bandet som kom efter oss drack så mycket att dom drog in fribaren. Hur mycket sprit kan man få i sig på tre månader. Så jag kom ihåg det så var det skidåkning på dagarna, after ski, och kalas på kvällarna. Det fanns alltid något att fira. Danne i Farbror Münster gjorde en längre period i St. Anton i Österrike. Han är nykterist idag. Han berättade att det fanns alltid någon att ta en öl med. Människor som är på semester dricker kanske lite varje kväll i en vecka, och det funkar, men när det bli öl varje dag i ett halvår säger kroppen ifrån till slut. Till slut fick Danne helt oanonnserade panikångestatacker, när han t.ex stod och diskade. Dit kom vi aldrig.
Vissa kvällar var vi på fest i någons hotellrum och roade oss med att hoppa från balkongen ner i snön. Andra kvälla var vi på discotek och dansade hela nätterna.
Ändarna går ihop
Jonas Edin som driver Holvin med Jessika har också jobbat på Tango, fast några år senare än mig. När vi pratade om gemensamma vänner och minnen utbrister han; “Va du med på den festen!”
Göran Astner heter en fotograf som var nere och fotade för en resekatalog. Han bodde på Tango. På hans hotellrum hade vi en fest en natt, när alla stod i hans säng och dansade och drack, med mössor och vantar på sig, dom flesta var tangopersonal (han använder skibums som modeller som han klär i sponsrade kläder. Därför hade han ganska många olika mössor och vantar med sig.) Klockan 02 dunkar grannen i väggen, och i stället för att lugna ner oss, dunkar vi tillbaka, med en sopkvast, och sådär höll det på. Jag har aldrig sett en så förbannad hotellchef. Dagen efter avskedade han alla som jobbade på hela hotellet. Han kunde ju naturligtvis inte skaka fram kockar, bartenders, servitörer och musiker med så kort varsel så vi blev återanställda ganska så direkt där på, men hade det funnits ersättare på en armlängds avstånd hade vi säkert fått titta oss om efter nya jobb.
Jag lämnar Hemsedal och Holvin för denna gången. Vet inte när jag kommer tillbaka, men jag hoppas verkligen att det inte dröjer. Mina tre afterskigig här har väl inte varit dom mest välbesökta skall jag erkänna. Men det har känts bra ändå. Har haft lyssnare, och det är bättre att ha en liten publik som är fokuserad än en stor publik som inte lyssnar. Nästa gig är på fredag. Då skall jag spela hårdrock med den store Oskar Sohlberg.
Simma lugnt!
/J
0 Minner del II
Så vi åkte, på vinst och förlust till, enligt mig den bästa skidorten i världen. Lastade på våra högtalare på turistbussen till Frankrike och drog. Märkligt, kan man tycka, att åka utan att veta var eller hur man skulle bo. Men då, fullt i sin ordning.
Vi fick bjuda ner musiker att spela med oss en vecka i månaden. När vi såg vårt bodde fick ringa hem och avboka Mikael Kolliander och basisten i Den Otroliga Orkestern (After Shave och Galenskaparnas orkester. Kommer inte ihåg hans namn.) som skulle komma med hela sina familjer en vecka. Det skulle se ut det… Grabbarna från Karlskoga, Andreas Aspeli, Lennart Karlsson brydde sig föga där emot. Alkohol kan lösa fler saker än bara svårborttagna fläckar.
Skidåkningen är en sak som definitivt kom på plussidan. Val Thorens består av tre stora dalar och en liten. Är man där på semester en vecka behöver man inte åka samma pist två gånger. Den enda nackdelen är att det ligger över trädgränsen. Luften är så tunn på den höjden att inga träd gilla att bo där. Det gör att, när det är dimma eller snöar finns det inga referenser. Det blir som att åka i mjölk som det heter, och till slut mår man illa. Jag i alla fall. Så när det snöade, vilket det kunde göra en vecka, och turisterna kastade sig ut i backen efter frukost, för att utnyttja maximalt av deras skidsemester, spelade vi Plump. Vi satt helt enkelt och väntade in solskenet genom att fördriva tiden med kortspel. Eller så kunde man åka upp till Pat och Pierre och dricka ett glas billigt vitt vin, oavsett tid på dygnet. Pat och Pierre var två galna fransmän som satt i en lite stuga högt uppe på berget och övervakade säkerheten. Om man bröt ett ben i backen så var det dessa två chardonneydoftande sköningar som kom med båren, eller så var dom ute med dynamit och sprängde laviner. Demoner på skidor naturligtvis och alltid glada för att få besök.
När det fina vädret till slut kom tog vi på oss utrustningen och åkte lössnö hela dagarna. Hängde man med skibumsen så kunde man åka puder en vecka, för dom hade alltid koll på vilka ställen som var orörda. Den säsongen åkte jag skidor på ställen som man bara ser i resekataloger annars. Jag kommer aldrig få uppleva något liknande.
Fortsättning följer…
Gott Nytt År Alla! Mot nya höjder 2014.
BE WHO YOU ARE AND SAY WHAT YOU FEEL
BECAUSE THOSE WHO MATTER DON’T MIND
AND THOSE WHO MIND DONT MATTER
0 Minner
Jo, tiden går och saker är annorlunda, men kanske framför allt upplevs annorlunda. After Skin i Hemsedal såhär tre dagar innan nyårsafton känns som att folk väntar på just på den. Jag funderar på om det var lika soft eller om man bara upplevde det på ett annat sätt när man spelade på t.ex. Tango i Val Thorens. Detta var i början av tredrags karriär, typ 1996. Jag har för mig att det var ett jävla ställ på varje After Ski, och att det var vilda fester varje kväll. (Jag skrev faktiskt anteckningar om de 150 första gigen Patrik och jag gjorde, men tröttnade naturligt vis. Jag skall ta och läsa dom någon dag.) Festerna finns det en hel del samlade minnen och myter om.
Min bror och jag bodde på 12 km2 utan fönster och mögel på väggarna en hel säsong. Någon förhandling om boendestandard hade aldrig gjorts innan vi åkte ner. Vi var glada att vi hade gig och tyckte om att åka skidor. Det räckte för att vi skulle tacka ja och ge oss iväg. Men saker jämnar ut sig på ett snudd på magiskt sätt, för att maten som serverades lagades av inga mindre Christian (Sillen) Hellberg och kökschef Johan (Spritjohan) Gustavsson. Johans devis, som han klargjorde för köket när vi anlände var: tredrag ser till så att gästerna svettas, dricker sprit och är på gott humör under After Skin, så se till att grabbarna får äta det dom vill så att dom är glada och kan leverera underhållning till gästerna så att det kommer in pengar till företaget. Sammanfattningsvis skulle man kunna säga, mat i världsklass och boende i lägsta tänkbara standard i tre månader. Jag var hos doktorn för några år sedan och kollade mitt eksem. Doktor upptäckte att jag var allergisk mot en mycket ovanlig mögelsort som bara fanns i gamla hus. Jag tror att jag har Tango att tacka för det.
Fortsättning följer…
0 Releasefest
PwC (tidigare PricewaterhouseCoopers) är världens största revisions-och konsultföretag med omkring 180 000 anställda i 158 länder. Varje år i december har dom en fest. Nu låter det som det skulle vara en fest i Kinnarps arena men denna festen är bara för kontoret i Jönköping. Ca. 40 pers. De nyanställda för året får fria händer att styra upp med ett tema och något spex. Denna kväll hade dom valt att göra en releasefest för en skiva med en låt. Tyvärr fanns det inte utrymme i budgeten att trycka någon skiva, så det fick bli ett omslag med en tom skiva i. Men i skivkonvolutet stod det meny och snappsvisor os.v. Smart!
När jag tänker efter, så kommer jag på att jag spelade för PwC för några år sedan med tredrag. Då var det en helt annan budget… Jag tror att det var en tredagars konferens där dom en av dagarna hade hyrt Ullevi för ha någon femkamp eller liknande. Per Gessle var hyrd att spela på kvällen. Vi skulle spela på Ullevi mellan deras sportaktiviteter och banketten. Problemet var bara att när folk hade hoppat på höjden, längden och bredden en hel dag, var dom nog inte så sugna på att ställa sig, trötta, svettiga och nyktra (en otäck kombination) och lyssna på ett coverband. En varm dusch och ett glas bubbel på hotellrummet innan maten var det naturliga valet, och jag klandrar dom inte. Alla gick förbi oss, någon, vars blick man råkade möta nickade lite medhållande, någon annan går förbi scenen mellan två låtar och applåderar lite förstrött, nog mest för att vara artig. Noterad av tusen men inte inte hörd av någon… Konstiga gig man har gjort!
Jag på Ullevi
Hur som helst. I Fredags var publiken lite mer fokuserad och till en början var det tänkt att jag skulle spela till en dansande publik men jag märkte ganska tidigt att, någon dans skulle det inte bli på minst ett par groggar. Jag fick lägga om giget och spela för en sittande lyssnande publik, vilket inte på något sätt var tråkigare, fast kul på ett helt annat sätt. Grattis “rookieteamet” som lyckades får ihop kvällen på ett bra sätt, utan mankemang. Tack för denna kvällen PwC och hoppas att vi ses igen.
/J
0 Mössa på!
Då har man prickat in ännu en skidort på listan. Beitostølen. 7,5 timmars bilresa från Gbg. Afterski på Grönolen fjällgård var beställd av ett företag som heter Leaseplan.
Denna gången var det jag och Vinyl som stod för underhållningen. Det går ganska bra att åka bil så länge man är inställd på det från början, och med Vinyl kan man alltid slå ihjäl ett par timmar med att snacka konspirationsteorier. Åkte kl. 06:30 och räknade med att ha 2 timmar till riggning. Vi tappade 30 min. på vägen och när vi rullar in grejerna så får vi reda på att gästerna skulle komma 20 min. tidigare än vad som var sagt. Hur ofta händer det undrar man. Och som pricken i Greta så ville inte en bas på ena sidan fungera, vilket var irriterande för vi ville inte bråka med det när gästerna var där så vi fick klara oss med en bas. Jag kommenterade en liknande grej för keyboardisten i The Husbands. Jag sa något i stil med;
-Bra gig! Synd att ni hade problem med ljudet i ena stacken… Han tittar på mig lite som om han tänker, amatör, och svarar;
-Det är bara 45 minuter av ens liv, skit i det.
Det har han ju helt rätt i, men jag kan tyvärr inte riktigt tänka så. Kanske borde lära mig att släppa vissa saker ibland. Apropå det. Hur som helst så gick giget okej. Hemresan var som vanligt längre än utresan. Tack Norge och Leasplan för den här gången. Vi ses igen.
Lägger som avslutning denna gång en bild som jag tog när jag flög sist. Om någon vet svaret så maila eller kommentera nedan. Varför finns det en lampa bakom skylten för “rökning förbjuden” när man inte någon gång under flygningen får röka? Om det inte fanns någon vits med att släcka den så kan det ju tyckas lite onödigt att dra fram en kabel till alla stolar och fram till ckockpit där jag gissar att det finns en knapp som kan stänga av lampan. Det har ju dessutom varit förbjudet att röka i flygplan sedan (nu gissar jag) 1982. Detta håller mig vaken på nätterna!
Ha det gött!
/J
0 Nästan Premiär
Kära bloggläsare. Det var ett tag sedan. Det är tyvärr så att jag inte hållit mig till avtalet genom att inte blogga efter riktigt alla gig, men nu är jag på hugget igen. Jag har haft premiär för mitt nya band. Miko Rezler på trummor, Ulf Stenberg på keyboard och Jocke Berntsson på Bas. Jocke var tvungen att tacka nej denna gång då han hade ett gig med tredrag. Det visade sig senare att det inte blev något gig för Jocke men då hade jag redan fixat ett vik. Micke Engström fick hoppa in och gjorde detta med bravur. Han kan han. Således skulle man kunna säga att det inte var en riktig premiär. Detta band är dessutom tänkt att ha blås med sig bestående av Janne Bjerger och någon på sax som Janne får välja för dagen. Inte premiär alls skulle man kunna säga…
Gänget
Det var ett bra gig. 40 st. gratifikationer skulle delas ut till anställda på Västra Regionen. I 25 år hade dom jobbat för samma arbetsgivare. Då kan man vara värd lite god mat och stabil underhållning. Shark Entertainment gjorde eventet så vi hade Josefin Hansson som gäst och Gaston var där och trollade. När han gjorde sin huvudshow blev han lite ivägburen och gick över tiden så vi fick skära ner setlistan från 60 min till 35. Det gjorde inget, publiken var glad hela tiden och det var det viktigaste.
Det kändes lite ensamt att stå längst fram själv. Micke är en typsik TV-basist som står still, gärna lite bakom och läser sina noter och spelar rätt och bra, så då blev jag helt själv längst fram. När jag var 19-20 år spelade jag på dansband på Sunwing på Cypern och Cran Canaria. Då stod jag alltid själv med att sjunga alla låtar och snacka mellan låtarna, så det var ju ett tag sedan om man säger så. :-0 Det jobbigaste med att ha hand om mellansnack och allt det andra samtidigt är att man kan inte kolla stämningen på gitarren, ställa in rätt ljud till nästa låt, eller dricka och det blir ganska krångligt att få alla att förstå om man skall ändra i låtlistan, och man har ju inte heller personal som Bruce, som kommer och hänger en nystämd gitarr runt halsen på en mellan varje låt, men jag gissar att det är en vanesak. Det blev hur som helst ett bra gig. Lite spontandans, men till större delen en sittande och njutande, medelålders, torsdags-publik som applåderade efter gitarrsolon och log nästan hela tiden. Alla var glada och ingen ville gå hem.
Simma lugnt!
/J
2 Tack Skagen
En fantastisk helg är till ända. Sol, glada människor som är där för att fira av sommarens sista helg i Skagen.
Kan nog säga att det var det bästa giget som skagen live har gjort på piren. Tack till vädret naturligtvis men ändå är det tack vare oss själva. Det är fyra som står i frontlinjen på scen detta året och det utgör en snygg bild. Vi byter front person ofta och Benjanin kan ställa ifrån sig gitarren på nästan alla låtar som han sjunger lead på. Det rör om gött i grytan. Upplägget är typ som Springsteen, (utan övriga jämförelser) när han kör två dagar i sträck på Ullevi. Går man dit på endast Fredagen så har man bara sett halva giget. Det misstaget gjorde jag sist. Är man där båda dagarna så fyller båda spelningarna ett större syfte.
Alla som jag pratade med på Lördagen innan giget frågade om jag skulle stå och spela på norrmannens båt i år igen. Alla som kunde prata tillräckligt tydligt i alla fall. Det kan vara så att dom som sluddrade något obegripligt också försökte säga något om båten men det vågar jag inte lova. Det var någon som vinglade förbi och fick syn på mig, stannade till, höjde på ena ögonbrynet, pekade, vinglade, vinglade till igen och sa;
-“Flyassylangch!”
Jag tror han försökte säga flybridge. Ja den danska ölen är god. I år hade jag dessutom trevligt sällskap av Steve och Benjamin. Man set tydligt (enl. bild) att jag har en helt annan erfarenhet av att spela på båtar än vad de andra tupparna har. Jag är den enda som vågar ha foten på relingen. Danger is my middle name, and Mattias also. Nä men nu tror jag att jag åker och spelar golf med Jonas Dejevik. Tack alla – Patrik, Bo, Jocke, Oskar, Micke, Benjamin, Uffe, Affe, Per, Nicklas, Jätten, Kocken, Specma Tools, Volkswagen, Tredrag, Idén, Stena Line, Åkes Sportservice, Scandic och framför allt och alla publiken!
Vi hörs nästa gång! Ta med er detta:
If you don’t live for something, you’ll die for nothing!
Kramar!
/J